1. |
||||
vi fann hopp
samtidigt som skotten på Sandy Hook
Och vintern la sina kalla armar över oss
det var nog lika bra
du som tog livet dag för dag
och du lovade aldrig något, det vet jag väl
alla promenader hjälpte mig
genom gråa dar
och bland snövita gator
fann vi nått nytt
det kanske aldrig var likadant för dig
men det sitter kvar i mig nu
och så länge som hjärtat slår
så stannar jag här
jag hittar dina hårspännen på mitt sovrumsgolv ibland
från alla mörka dar när vi flydde från det stora grå
- 17 celsius
och kanske kallare inuti oss två
när natten kom och vi sa vårt sista hejdå
|
||||
2. |
Adjö
02:17
|
|||
hon tvättar håret och går upp i gryningen
som alla andra gör
och jag går hela dagen med en tanke i bakhuvet
som svider och stör
och jag har ältat alla mina beslut och besvär
men alla dina ord har jag hört
och jag har kallat dig så mycket du inte är
o allt ja fått har jag förstört
för jag har sökt efter svar
i varje rum och varenda sal
men bara funnit din tröst
det kanske funkar bra att aldrig ge och bara ta
om det är så kanske vi väntar till i höst
jag sa några ord men fick aldrig svar tillbaks
kanske ödslar jag tid
samma sak hände förut idag
å fan vilket roligt liv
jag har litat på dina val
i regn och rusk, i varje stad
och älskat din lugnande röst
nu har vi inte pratats vid på ett tag
och det är lång tid kvar till nästa höst
alltid så nära sanningen ändå
och när himmelen blivit blå
när dagarna läkt marken vi går på
då vet du var jag kommer att stå
och jag har sökt efter lugn
i varje ögonblick och stund
men du va alltid där först
hennes ögon blev blanka, hon är ett fall olöst
när hon sa adjö,vi ses till nästa höst
|
||||
3. |
||||
En ensam dans till tonerna av Old man river
och tillbaka i lekparken där jag tog mina första steg
jag har vart ur balans i huvudet det här senaste året
tänkt i retrospekt en hel del och låtit tiden gå
Försökt finna ro i korridorerna på västra vägen
Haft eet på repeat sen jag fick den i ett brev på hotmail.com
men jag ska fortsätta och försöka hitta nånting bra längs vägen
och kanske lova några ord till fyllona på väpnaregatan igen
det växer blommor i balkonglådorna här men vintern börjar kännas in i märgen
och det bankar och det vrider sig såhärårs
det var ett tag sen nu jag tog bussen hem och det har brunnit i mig sen dess
och under den gråa himmelen har jag funnit mitt hem
en flicka tog min hand en kall natt på nån fest i vintras
vi gick genom natten i en snöig landsbygd, och hon går bredvid mig än
när juni kom med gråa dagar och regntunga skyar
tog vi ett tåg härifrån och flydde till landet, hon och jag
alla dagar här försvinner så fort och om natten härjar spökena i huvet
och när åskan går är det stilla här hos mig
det har vart mörka moln över gator och radhus sen september kröp sig in i själen
men om det finns ett hjärta kvar här så ska jag finna det igen
som en storm svepte hösten över dal och ängar
och det är fortfarande svart här i skogen, sen mopeden som brann här förra året
och nu så är det kallare än någonsin,det brister och Horatio Caine har kommit mig närmre inpå livet
och så som det brinner nu har det aldrig brunnit förut
det växer rosor i famnen på flickan i klänning och hon saknar inte livet från förut
men det blåser stormiga vindar här i öst
i en stad som denna där kylan och hösten släckte lyktorna på Östra Promenaden
Och jag ska finna mig igen nånstans mellan Svartån och Syndafloden
|
||||
4. |
||||
minns du sommaren?
vi glömde bort allt ont
på en gräsplan vid en övergiven preemmack
när solen gick ner
ja minns du sommarn,
kära du?
Såg du någonsin tillbaks?
var de kvar där i ditt huvud
när vi satt under träden
och det var vår
och jag såg tillbaka
kära du
vi ville aldrig nått ont i industriområdet
bland spåren i snön
men om dagar ska gå och nätter ska passera utan någon sömn
så det är väl lika bra att stanna och vända om
den kalla vintern satte spår
vi slutade prata där bland
junis första dagar
i denna ljuva sommartid
var vintern så nära
kära du
en gul cykel på en skogsväg
det ljuva livet fann
en ny mening i stadens södra skogar
och klockorna ringde ut oss
kära du
och vi såg nog aldrig längre
än till slutet av järnsvägsavenyn
där vid änden av vår lögn
och förgätmigej skulle aldrig va försiktig bland taggtråd och farlig mark så
det är väl lika bra att stanna och vända om
|
Streaming and Download help
If you like David Hermansson, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp