Maria har skrikit sin lycka över hela stan och här omkring det är vår igen. Här lyser solen på flickorna nere vid ån Och vi cyklade förbi båtarna som skulle till London och Paris vi brydde oss om ingenting och vi flög högt över träden utan någon att lyssna på vi har sprungit vilse under solen här det finns ingen tid för oss att gå isär jag har letat bland gatorna här efter dig och vill du dansa ma cherie vi har hela natten lång? vi sprang för livet om natten när skogen stod i brand och vi pratade med nån kille från kvarteret som kunde allt om romantik det var som vädret hade gått från svart och vitt till en vacker värld i färg jag var barfota på en cykel och vi nådde ända bort till Berg och vi har funnit lyckan under skyarna här det finns ingen tid för oss att gå isär jag har letat bland broar och berg efter dig och vill du dansa ma cherie vi har hela natten lång?

Det ryktas om att klockorna har slutat slå längs tinnerbäckens gröna gator och varenda berså Det ryktas om att allting va bättre förr, innan regnet kom Och de snackar om att landet var så mörkt om natten där i skuggornas helvete där bland skogar och vatten de sa att det aldrig skulle bli så mörkt som då, men det var innan dig men det jagar mig jag behöver något och tänka på som inte är misär och allt var slut för dig när vi frös ihjäl och det var inte så lätt på 2:ans spårvagn mot helvetet och de låtsas som att ingenting har nånsin hänt här i lilla världen där livet bara är ett skämt och det sägs att ingen blomma kan växa här utan att tyna bort och jag minns nu när du skrev till mig comic sans att du och jag var nått som aldrig fanns minns du dagarna då, för länge sen men det jagar mig jag behöver något och tänka på som inte är misär och allt var slut för dig när vi frös ihjäl och det var inte så lätt och 2:ans spårvagn mot helvetet och att stanna här gör väl ingen gott för dig och mig är gatorna för små och att dansa i den här blöta snön känns likadant som att låta tiden gå men det jagar mig jag behöver något och tänka på som inte är misär och allt var slut för dig när vi frös ihjäl och det var inte så lätt och 2:ans spårvagn mot helvetet

Livet drog ner dina drömmar i skiten, du undrade vart tog alla vägen när din lycka hade vänt? Och den första vårsolen hade Bränt ett hål i dina vackra ögon och snön föll så fridfullt ifrån tredje våningen och då såg vi mörkret falla över småstaden igen men kom karma och döda mig om igen jag saknar dig det var flera veckor sen sen du kom och sen du gick så kom,vår och låt mig aldrig tro nått igen låt mig aldrig känna tomheten efter kärleken åh frys mig till is, frys mig till is Och du drömde om en sommar i The Hamptons som på tv,ett annat liv åh allt du vill åh åh åh maria har du bränt ner alla broar har du skjutit dig i huvudet igen? det är svårt ibland bara va din vän men kom karma och döda mig om igen jag saknar dig det var flera veckor sen och jag hoppas verkligen att du hittar hem så kom,vår och låt mig aldrig tro nått igen låt mig aldrig känna tomheten efter kärleken åh frys mig till is, frys mig till is men kom karma och döda mig om igen jag saknar dig det var flera veckor sen sen du gick och sen du kom så kom,vår och låt mig aldrig tro nått igen låt mig aldrig känna tomheten efter kärleken åh frys mig till is, frys mig till is men kom karma och döda mig om igen jag saknar dig det var flera veckor sen sen du gick och sen du kom så kom,vår och låt mig aldrig tro nått igen låt mig aldrig känna tomheten efter kärleken åh frys mig till is, frys mig till is

Fröken Darling växte upp i Lunds gröna dar när allt va nästan lika vackert som du Och jag såg mig själv i spegeln när jag såg ut mot horisonten till ett land där hon sen länge bott nu och det blåste kallt vid havet som en vinterdag i juli när jag såg vågorna sakta blåsa in och jag tog ett kort och vände mig om med ett leende på min läppar och du skulle sett mig då innan allting va förstört men jag hade kastat loss vänt mig om och aldrig velat se dig nå mer men allt är kvar hos oss men bli aldrig som dem och mot sherwoodskogen än en gång Jungfru Maria drömmer sig bort här i förorten än med sina synder, hängandes i hälarna hon hade aldrig sett en sommar, förrän livet i Berlin och alla som ville dansa på hennes grav de som hade kastat loss vänt sig om och aldrig tittat på dig något mer men allt är kvar förstås men bli aldrig som dem och mot sherwoodskogen än en gång

Jag skulle aldrig öppnat käften när vi stod vid den där trappen en kall natt mitt i grebo det var väl nån gång i oktober och det ekade från skratten inifrån fotbollslagslokalerna och jag viska i ditt öra nått du verkligen behövde veta Jag fick en hastig kyss på kinden i nån sekund innan du drog iväg Och jag skymtade din halsduk under taket mellan lamporna där Bussen åkte stillsamt över slätten och mot gatorna och samma gamla visa igen jag somnar och jag är tillbaka Jag kunde berättat allt på en gång att jag aldrig ville hem och skulle inte sakna någonting eller vilja ha nånting igen Vi kunde flytt från stan och vintern som bara biter in i kinden vi skulle haft det fint nån annanstans och om du nånsin är vilsen så finns det rum,här hos mig Men tappa inte greppet nu, jag vet att du har långa vägar kvar jag vet hur många gånger du slängt bort allt du har Men är det någonting säg till, för vi kan göra som vi vill Men världen räcker inte till, världen räcker inte till Jag låg vaken här i natt när regnet smattra mot mitt fönster och gick vilse i mig själv bland alla tankar,fel och mönster några få mil bort är allt så mycket vackrare än det här jag tror jag verkligen skulle göra dig lycklig Men vintern kom så fort, så som en kniv i genom bröstet med alla tankar jag fått och slösat bort den här hösten och häromdagen såg jag en bild på dig där du verkade så lycklig du log, och jag log tillbaks när våra sagor har bytt mening och när jag sagt det jag vill få sagt då kan du gå samma väg som du kom jag dömer dig inte, eller så Men tappa inte greppet nu, jag vet att du har långa vägar kvar jag vet hur många gånger du slängt bort allt du har Men är det någonting säg till, för vi kan göra som vi vill Men världen räcker inte till, världen räcker inte till Och ån har frusit till is igen det är lika mörkt här överallt Jag hör tomheten i varje andetag och november var så jävla kallt men jag ska aldrig sakna dig igen jag ska aldrig sakna dig igen jag ska aldrig sakna dig igen Men tappa inte greppet nu, jag vet att du har långa vägar kvar jag vet hur många gånger du slängt bort allt du har Men är det någonting säg till, för vi kan göra som vi vill Men världen räcker inte till, världen räcker inte till

Säg mig vad du tänker på när du tappar andan när mörkret ringer som tinnitus i dina öron när du ser spökena i ögonen och vänder dig om när blodet fryser till is varför gör du sånt du vet du kommer dö av? kommer du ihåg den där rälsen och åskmolnen i juli? hur vi bara sket i allting bland maskros och patchouli och all tid som förflutit allt vatten under broarna här där vattnet smakar jord och jag somnar nu om natten, utan ord allt sker på en gång men vi kan inte gömma oss våra ben vill inte bära jag kommer glömma dig en dag, och du kommer glömma mig men låt aldrig regnet falla över dig det var länge sen nu, sen du hörde av dig jag har gått dagar här i snön och låtit vintern rinna av mig men du har aldrig gjort nånting för mig det har bara blivit fel och allt är förstört när vi är två Varför kan du inte vara tyst ibland? Det skulle behövas säg mig vem som gav dig tröst när jag låg frusen i en tältsäng ja jag vet att det var fel, jag borde vart hos dig om natten men du teg om alltihop och det är svårt att hänga med när allting snurrar och ingen ser jag saknar fortfarande stunderna jag kunde få dig att le alla dagar flyger förbi och vi kan inte hindra dem alla ord är bara minnen jag kommer glömma dig en dag, och du kommer glömma mig men låt regnet aldrig falla över dig allt sker på en gång men vi kan inte gömma oss våra ben vill inte bära jag kommer glömma dig en dag, och du kommer glömma mig men låt regnet aldrig falla över dig

jag har älskat och saknat dig som dina blåa ögon förstört mig och jag har drömt om dig nån annanstans i de stunder jag har inget alls dina ord är bara alvedon producerat under långt blont hår och ditt skratt är lent,men ditt leende så fult som om du hade annat att tänka på nu och fem år sen, kommer du ihåg? en lång sommar och en regnig vår och skyarna var närmre då bland tändare och grässtrån och du vinkar så lätt när jag förbi som när jag sagt allting och det skiter du i om 2012 och sanningen tionde juni, 03.45 Kan inte new york vänta lite? På oss på dina blåa ögon och tomtebloss på våra rastlösa ben, våra dåliga beslut och något ställe att andas ut och någonstans innan vägen tar slut ska vi finna vår väg ut och damma av nått gammalt fotografi från sommaren i periferin

Som att ropa hej när det har gått för långt och alla andra har gått hem igen Och vi stod kvar på samma busshållplats och såg sommaren bli till regn Jag skulle sagt nått när jag kunde prata men alla ord var där de skulle va Gula löv hade aldrig stört mig men nu förbannar jag dem varje dag Löven föll när det blev mörkt häromkring vi sökte lyckan här i landet ingenstans här har vi salta tårar och tvivel men ingen är kvar Och radion sjöng "kom ta mig långt härifrån" och jag kände nog samma sak men kanske en annan tid, i ett annat liv Jag kommer ihåg nu när vi stod vid kusten och där vågorna aldrig tog slut och jag kommer ihåg hur du lät så lätt på rösten som du äntligen kunde andas ut och hur många gånger ska det hugga i bröstet,såhär ja hur många gånger till? och när ska orden bara ramla i farstun som du vet den där gången i april Drömmen om ett liv blev så väldigt distant och vi glömde tårarna i landet ingenstans nu har alla andra gått hem och det är mörkt igen Och radion sjöng "kom ta mig långt härifrån" och jag kände nog samma sak men kanske en annan tid, i ett annat liv Löven föll när det blev mörkt häromkring vi sökte lyckan här i landet ingenstans här har vi salta tårar och tvivel men ingen är kvar Och radion sjöng "kom ta mig långt härifrån" och jag kände nog samma sak men kanske en annan tid, i ett annat liv

Kasta ut dig och kasta ut mig från den här hålan vi har inget å ge vi är bara idioter som försöker för lite och det finns fan inget mer här å se jag hade aldrig tvivlat på att himlen ville hämta mig tillbaka förut, jag kanske hade fel för för,bäckarna här rinner snabbare än blodet i mig och allt blir bara fel jag önskar ibland att du hade stannat kvar för jag har aldrig varit så lycklig i alla mina dar men jag kan lova dig det lilla jag har eller zanzibar och jag hatar blåsippor nu,det syns väl på mig. jag har aldrig varit sån men jag behöver lite omväxling, en tenor och en atombomb du verkade alltid så lugn när alla omkring dig sa att inget kommer ordna sig och tiden kom aldrig tillbaka ur ögonvrån efter allt lämnade mig jag önskar ibland att du hade stannat kvar för jag har aldrig varit så lycklig i alla min dar men jag kan lova dig det lilla jag har eller zanzibar

Det är så kallt här nu men frosten ligger på och gråa dar somnar in i renässans och det står still Det är så svårt det här Hon sa lova att du inte tappar bort dig när du tvättar dina sår Det är lätt hänt ibland Miss Altruism var aldrig rädd hon torka tårarna i regnet på stationen när det brann i hennes famn och hon såg upp Och hon gav upp till slut huvudvärken vann över hennes överfulla huvud och hennes ord men det var då Och så finns det dagar när vinden blåser jämt när jag inte ser hur alla mina dörrar slår igen och nu är mörkret hennes enda sanna vän för i landet ingenstans brinner nattens eldar än och våren kom i hennes huvud lekte tankar om romanser i tragik och klärvoajans som fött pånytt det är sol ibland men åskan finner allting något kryphål där vi söker asyl bort från allting ont det är samma sak vi två är som Peter Pan och Wendy, Darling vi vägrar växa upp men vi svävar aldrig bland moln hennes hopp försvann nu sitter hon på en parkbänk nere vid ån och ser allt hon älskat gå förbi dag för dag, och veckor går men på gott och ont så har jag lovat och förstört och vi frös till is i mars, bland slask, regn och tö men hon såg aldrig tillbaka när hon fällt sin sista tår för i landet ingenstans blir det ändå aldrig vår och som regnet tvätta' hennes mellanblonda hår blodet rann ur hennes fula skrapsår och då va hennes empati nånting som aldrig fanns och nu snöar det i landet ingenstans